En jättefin och j'ttebra tiger film är 'Två tigerbröder'.

Läs om den här nedan:

Historien som utspelar sig i Indien under tidigt 1900-tal handlar om två unga tiger-bröder som tidigt skiljs från varandra. Vi får följa deras gripande öde.

Trailer:

Se den med svensk text HÄR! 

   Albinism är en ärftlig sjukdom med bristande bildning av pigment i hud och hår. Huden är vit och håret vitt eller gult.

Kroppsdelar från albinos tros ge tur och lycka. Under 2008 stympades och dödades 35 personer –bara i Tanzania.

  I genomsnitt drabbas en person på 20 000. I Afrika är det en på 4 000.

  Det finns flera teorier till den höga andelen albiner i delar av Afrika. I de regioner vars befolkning är hårdast drabbad av albinism är kusingifte, inavel, vanligt. En av annan förklaring är den så kallade grundareffekten där ett mycket litet antal individer ur en större population grundar en ny koloni.

Bilder på människor med albinism:

<

Albino djur:

Det flest albinos dör av är hudcancer. !OBS för känsliga!

Det har bland annat Snöflinga/Snowflake, en jätte känd albino gorilla dött av:

Den första är jättebra och den borde ni se. Där förklarar dom vad en Chupacabra är.

Det har dykt upp både videos, fotografier och döda exemplar av vad man tror kan vara den legendariska chupacabra.

Namnet chupacabra kan grovt översättas till ”getsugare” och kommer sig av att varelsen sägs döda boskap och dricka deras blod.

De första rapporterna om chupacabra kommer från 1970-talet då en liten stad kallad Moca terroriserades av en varelse som de kallade ”Vampyren i Moca”.
Många bönder rapporterade att de hade förlorat delar av sin boskap och alla djur som dött hade två små hål i nacken, samt saknade mycket blod.

Sedan dess har rapporterna seglat in från större delen av Sydamerika, Mexico och USA. På senare år har man lyckats döda i alla fall två exemplar av ett underligt djur som man tror kan vara den legendariske chupacabra. Ett utav dessa döda djur har dock identifierats som en slags prärievarg, och förklarats som ett missbildat exemplar. Det är dock underligt att det tycks finnas en hel stam med ”missbildade coyotes” och man kan börja fundera på var man drar gränsen mellan ras och missfoster.

Det jag själv funderar över är att även om själva bloddrickandet kanske är en myt så är det ändå mycket möjligt att de här prärievargarna är grunden för myten – och därmed faktiskt ÄR chupacabras. Det ena utesluter inte det andra. Prärievargar utesluter inte att det finns en undergrupp som numera kallas chupacabra, och att denna är så ovanlig att den fått många fasansfulla egenskaper tillskriven sig.

Källa

En annan teori kan vara att de ''missbildade prärievargarna'' faktiskt livnär sig på blodet från djuren till skillnad från vanliga prärievargar som livnär sig på köttet. 

Bilder på hur man först trodde att Chupacabran såg ut:

Sen fick folk bilder på Chupacabran och hittade döda exemplar och så här såg de ut: (OBS för känsliga!)

Bilder på djur Chupacabran har dödat:

Angående pälsfärgen finns två varianter. Den första varianten är gråaktig och den andra varianten rödbrun. Tidigare räknades dessa varianter som två olika arter och bara den gråa varianten hade namnet jaguarundi. Bägge varianter förekommer i samma utbredningsområde och de parar sig även med varandra. Ungarna är sedan antingen grå eller rödbruna.

Dessa kattdjur är aktiva på natten och jagar gnagare, kaniner, fåglar och reptiler. Djuret går på marken och med hjälp av sin smala kropp kommer jaguarundin även genom tät vegetation. Den har förmåga att klättra men undviker helst att stiga på träd. De är bra på att simma och i vissa regioner består bytena till större delen av fisk.

Dräktigheten varar i cirka 65 dagar och sedan föder honan två eller tre ungdjur. Vanligtvis parar sig jaguarundin två gånger per år.

Iriomotekatt

Djuret är liten och aktiv på natten. Katten upptäcktes 1967, av biologen Imaizumi, på den västjapanska ön Iriomote där arten är endemisk. Den lever nära vatten, gärna på stränder eller odlad mark, där den jagar fåglar (bland annat gråfotad bandrall), insekter, krabbor och smådäggdjur. Bergstrakterna i öns centrum undviks vanligen. Det finns troligen inte mer än 100 individer, var och en med sitt eget revir. Hannarnas revir är cirka 3 kvadratkilometer stora och överlappar varandra. Det händer även att hannar byter territorium. Honor stannar hela livet i samma revir som i genomsnitt är 1,75 kvadratkilometer stort och honornas revir är avgränsade mot varandra.

Parningstiden på öns tempererade regioner ligger vanligen mellan februari och mars, ungarna föds därför främst i maj. Katten föder efter cirka 60 dagars dräktighet 1–4 ungar, i en bergspricka eller ett ihåligt träd. Katten når vuxen ålder efter 10–12 månader. Den kan bli upp till 15 år gammal men dör vanligen tidigare när det tappat sina tänder.

Arten har den minsta populationen av alla kattdjur och även det minsta utbredningsområdet. Ön Iriomote är bara 290 kvadratkilometer stor. Iriomotekatten skyddas enligt japanska lagar, men den hotas genom habitatförlust och dödas ibland i trafiken. Populationen uppskattades 1994 till cirka 100 individer, och fram till 2002 var antalet stabilt. Efter nyare iakttagelser antas att beståndet minskar, och därför listas arten av IUCN som akut hotad.