Jag har tidigare skrivit om Sudan, den sista levande manliga nordliga trubbnoshörningen. 

 nordliga trubbnoshörningen

Sudan fångades 1975 i Shambe, Sudan tillsammans med flera andra noshörningar av sina art. 1975 fanns det cirka 700 levande nordliga trubbnoshörningar och Dvůr Králové Zoo i Tjeckien kritiserades för sitt tillfångatagande. Men som det visade nu så skulle arten ha dött ut tidigare utan deras påverkan. Den fria nordliga trubbnoshörningen jagades gravt och 1980 började Dvůr Králové Zoo samla ägg och spermier från deras noshörningar samtidigt som de försökte blanda dem med sydliga trubbnoshörningar för att få någon sorts fortplantning även om det var två olika arter. 

2008 bestämdes det att Sudan tillsammans med de sista noshörningarna skulle flyttas till reservatet Ol Pejeta för att forhoppningsvis få naturlig fortplantning men idag är Sudans barn Najin och barnbarn Fatu de sista levande nordliga trubbnoshörningarna. I reservatet vaktas de 24/7 med staket, hundar och väpnade vakter.

Sudan fick en svår infektion 2017 och den 19  mars 2018 avlivades han 45 år gammal.

Idag klassas den nordliga trubbnosiga noshörningen som Akut hotal - Troligtvis utdöd i vilt tillstånd.

Najin föddes 1989 i Dvůr Králové Zoo, hennes pappa var Sudan och hennes mamma var Nasima. Nasima föddes i Uganda ca 1965 och fick 4 ungar innan hon dog 1992, hon är den honan som har fått flest ungar.

Fatu föddes 2000 i Dvůr Králové Zoo och Najin är hennes mamma. Hennes pappa var Saut som dog 2006.

2015 bekräftades det att både Fatu och Najin är infertila. DNA:t av ett dussin noshörningar har sparats i Europa och i Juli lyckates ett hybrid embryo skapas. Forskning pågår. 

Hybrid white-rhino embryos created in last-ditch effort to stop extinction

DONATE IN MEMORY OF SUDAN

Northern white rhinos | Ol Pejeta Conservancy

And then there were three... | Ol Pejeta Conservancy

Northern white rhinoceros - Wikipedia

Sudan (rhinoceros) - Wikipedia

Skrattuggla (Sceloglaux albifacies) är en utdöd fågel i familjen egentliga ugglor inom ordningen ugglor. Skrattuggla placeras som enda art i släktetSceloglaux. Fågeln var endemisk för Nya Zeeland. Det fanns två underarter, S. a. albifacies (nominatunderarten) som förekom på Sydön och Stewart Island och S. a. rufifacies som förekom på Nordön. Det sista insamlade exemplaret av underarten rufifacies är från 1889 och de sista rapporterna från 1930-talet och det sista insamlade exemplaret av underarten albifacies är från 1914 och de sista rapporterna från 1960-talet. Orsaken till dess utdöende var möjligen förändrade levnadsmiljöer, när ursprungliga miljöer omvandlades till betesmarker och brändes, samt predation från införda däggdjur. IUCN kategoriserar arten som utdöd.

Andrewsarchus mongoliensis

Andrewsarchus mongoliensis är en numera utdöd art av hovförsedda rovdjur.

Rovdjuret påminner om en varg till utseendet, och levde för 45-40 miljoner år sedan. Arten upptäcktes i Gobiöknen av Kan Chuen Pao år 1923. Skallen på detta rovdjur, fisk- eller asätare, är 83 cm långt. Mankhöjden var nästintill två meter.

Andrewsarchus är troligtvis det största landlevande rovdäggdjur som någonsin funnits, aningen större än den lite yngre Entelodon.

Megatherium

Megatherium är ett förhistoriskt släkte av jättesengångare. De levde i Sydamerika för 1 miljon - 30 000 år sedan. De var växtätare.

Megatherium var 6 meter från nos till svanstipp och var klädd med päls. Under skinnet hade den små benknölar som bildade ett naturligt harnesk, ett möjligt skydd mot rovdjur. Megatherium hade också stora klor för att dra ner trädgrenar och försvara sig mot rovdjur.

Mytologi

Bland Sydamerikas infödingsstammar finns det berättelser om illaluktande jättedjur, som vid analys av vad man berättat liknar just Megatherium. Man har också hittat bevarade pälsbitar av det okända djuret, som forskare identifierat som päls från Megatherium. Fotspår som liknar Megatherium har också hittats. Flera fynd i södra Argentina syftar på att arten ska ha dött ut först för 400 år sedan.

Gigantopithecus

Gigantopithecus var ett släkte bland människoaporna som levde från ungefär 5 miljoner år sedan till ungefär 100 000 år sedan. Det räknas till samma underfamilj som orangutangen. Man har hittat fossil av djuret i Kina, Indien och Vietnam. Djuret var förmodligen den största medlem av primater som någonsin existerat. Förmodligen gick gigantopithecus på alla fyra och var en växtätare som huvudsakligen livnärde sig på bambu och frukt. Troligtvis kunde den precis som de flesta av dagens primater röra sig till och från på två ben. Man antar att den mötte sitt öde, precis som andra specialanpassade arter, genom förändringar i den miljö den levde i.

Utifrån fossilen har man kunnat konstatera två arter, Gigantopithecus blacki och Gigantopithecus bilaspurensis.

När Koenigswald upptäckte arten var det genom att undersöka de så kallade draktänder som cirkulerade på kinesiska marknader som amuletter och läkemedel. Genom att jämföra dessa stora tänder, framför allt hörntänder, med proportioner som gäller för dagens stora apor har man kommit fram till att gigantopithecus måste ha varit ungefär 2-3 gånger större än en gorilla.

Kuriosa

Det har framförts att upptäckten av arten kan ha inspirerat till den ursprungliga King Kong-filmen.

Kryptozoologer har framfört arten som möjlig kandidat för den för dem gäckande Yetin och Bigfoot/Sasquatch. Detta har dock avvisats av den traditionella vetenskapen.

Ball's Pyramid

Utanför Australien, ungefär två mil från klippan ni ser här ovan ligger det en ö som heter Lord Howe. På den ön fanns det en gång en insekt som var mest känd för att den var stor. Den kallades "trädhummer". Denna insekt råkade ut för rejäla problem när ett skepp gick på grund utanför ön och däremd introducerade svartråttor till faunan. Råttorna fann insekterna delikata och 1920 sågs det sista levande exemplaret av insekten.

1960 såg några klättrare något som liknande trädhumrar på klippan Ball's Pyramid. Det var döda exemplar, men de såg ut att ha dött nyligen. Det är bara det att trädhumrar är nattlevande varelser, och ingen hade direkt lust att klättra på den farliga klippan i mörkret för att undersöka saken närmare. Så gick tiden.

80 år efter det sista levande exemplaret setts förflöt innan ett par vetenskapsmän bestämde sig för att undersöka det gamla ryktet. Efter att ha klättrat upp dagtid först så fann de något som såg ut som avföring från en stor insekt och då återvände de nattetid. Vid en ensamväxande buske hittades 24 friska och fullt levande trädhumrar.

Ingen vet hur de tog sig dit, eller hur de överlevt så länge på en sådan eländig plats. Allt man vet är att det är de allra sista i världen.

De sista, men inte längre utrotade.

Källa

Sivatherium

Sivatherium är ett utdött släkte i familjen giraffdjur De hade en mankhöjd av upp till 2,2 meter och liknade dagens okapi De dog ut för ca 8.000 år sedan.

Helladotherium

Helladotherium (av grekiska Hellas, Grekland, och therion, djur) är ett utdött släkte av giraffdjur.

Ett känt fossil hittades vid orten Pikermi (något nordöst om Aten). Det liknade giraffen genom delar av skallen, bogpartiets höjd och strålbenets längd, men skiljer sig från densamma genom saknaden av horn, tändernas större storlek och enkelhet, kortare hals och mindre olikhet mellan bogens och ländens höjd. Från antiloperna och hjortdjuren skiljer sig Helladotherium genom sina främre extremiteter, som är längre än de bakre.