Praktblåsmyg

Praktblåsmyg (Malurus splendens) är en liten långstjärtad tätting i familjen blåsmygar (Maluridae). Den förekommer över stora delar av den australiska kontinenten från centrala västra New South Wales och sydvästra Queensland till Western Australias kust och bebor främst torra eller halvtorra regioner. Den uppvisar en hög grad av sexuell dimorfism där hanen i häckningsdräkt är klarblå med svarta detaljer medan icke-häckande hanar, honor och juveniler till största delen är gråbruna. Detta gav upphov till uppfattningen att hanen var polygama då alla gråbruna individer bedömdes som honor. Idag omfattar arten ett antal taxa som tidigare kategoriserades som egna arter.

Som andra blåsmygar uppvisar praktblåsmygen ett antal ekologiska särdrag. Den är socialt monogam och sexuellt promiskuös, vilket innebär att trots att den bildar par med en hane och en hona så parar sig båda parter med andra individer och hjälper även till att föda upp ungar som kan bli resultatet ifrån sådana möten. Hanarna plockar rosa eller lila blomblad och visar upp dem för honan som en del av parningsleken.

Dess biotop varierar från skog till torr buskmark, ofta med riklig vegetation för skydd. Till skillnad från den östliga vitbukad blåsmyg (Malurus cyaneus), har den inte anpassat sig väl till mänsklig påverkan av landskapet och har försvunnit från urbaniserade områden. Praktblåsmygen lever främst avinsekter som den kompletterar med frön.

Den purpurkronade blåsmygens rygg och vingovansida är bruna med grå eller oliv ton. Näbben är svart. Hanen i häckningsdräkt har kraftfullt lila hjässa kantad av svart nacke och ansikte. På toppen av hjässan har den en liten svart fläck. Strupen, buken och kroppssidan är krämvit, till sandfärgad och den långa smala stjärten är blå med vita fjäderspetsar. I eklipsdräkt är hjässan grå och resten av huvudet är vattrad i svart och grått. Honan skiljer sig genom sin gråa hjässa med blå antydningar, rödbruna örontäckare, och grönblå stjärt. Juveniler har brun hjässa, men hanarna anlägger svarta fjädrar i ansiktet redan under 6-9 månaden.

Tre läten finns belagda. Ett kraftfullt virvlande cheepa-cheepa-cheepa, ett tystare kontakläte chet som används under födosök och ett varningsläte – ett strävt zit.

Arten föredrar habitat med högt gräs eller Pandanus, på 10 meters avstånd från en flod eller källa.

Det finns homosexuella svanar som bara parar sig med honorna för att få ägg, när de får ägg kläcker de äggen med sin homosexuella partner.

Visst är de söta, de små pygméelefanterna som lever på Borneo? Med sina långa, långa snablar, kantiga öron och långa svansar ser de lite annorlunda ut än sina elefantsläktingar. De blir också bara 2-2,5 meter höga - den afrikanska elefanten kan bli cirka 4 meter.

De här elefanterna finns bara på en liten yta på Borneos nordöstra spets och är så vänliga att man länge trodde att de tillhörde en grupp tama elefanter som hade övergetts. En studie ledd av WWF visade dock att så inte var fallet. Så sent som 2004 klassades den som en egen underart med det latinska namnet - Elephas maximus borneensis. Men fortfarande är pygmé-elefanterna de elefanter vi vet allra minst om.

Pygméelefanten är en underart till indisk elefant, som upptäcktes på ön Borneo 2003. Ska även finnas exemplar på Sumatra. Världsnaturfonden klassar arten som utrotningshotad och räknar med att det finns c:a 1500 st kvar i vilt tillstånd.

441 nya arter i Amazonas

En spinnande apa, en vegeterian-piraja och en pytteliten groda. Det är några av de 441 häpnadsväckande nya arterna som upptäckts i Amazonas i Sydamerika.

Minst 441 nya djur- och växtarter har upptäckts i Amazonas de senaste fyra åren I den stora, outforskade Amazonasregnskogen. Bland upptäckterna finns en flammönstrad ödla, en piraja som är vegetarian, en tumnagelstor groda och en apa som spinner som en katt.

Upptäckterna har gjorts av flera vetenskapsmän och för första gången har WWF sammanställt dem. 
Det handlar om 258 växter, 84 fiskarter, 58 groddjur, 22 kräldjur, 18 fågelarter och ett nytt däggdjur.

– Att sammanställa och uppdatera alla data om de nyupptäckta arterna i Amazonas mellan 2010 och 2013 har visa oss hur viktigt området är för mänskligheten och hur viktigt det är att undersöka det, förstå det och bevara det. Förstörelsen av ekosystem hotar dess biologiska mångfald. Vi kan inte riskera att dessa tillgångar förloras för alltid eller att vi misslyckas med att lära känna dem, säger Claudio Maretti, som leder initiativet WWF Levande Amazonas (WWF Living Amazonas Initiative).

Gemensamt för de nyupptäckta arterna är att de verkar vara arter som uteslutande existerar i små områden i Amazonas. De finns ingen annanstans på jorden. Det gör dem än mer sårbara för hotet om avskogning som förstör motsvarande tre fotbollsplaner med regnskog varje minut i Amazonas.

Några av de mer anmärkningsvärda arterna som upptäckts:

- En ny art av springapa vid namn Callicebus caquetensis – en av ungefär 20 arter springapor som alla lever i Amazonas. När ungarna känner sig extra nöjda spinner de.

- Den här imponerande rosa blomman (Sobralia imavieirae) är en av 45 nya orkidéarter som upptäckts. 

- Gonatodes timidus upptäcktes I den del av Amazonas som går in i Guyana. Trots dess anmärkningsvärda färgteckning tenderar den här ödlan att undvika att bli sedd av andra arter.

- Denna tumnagelstora groda tros redan vara starkt hotad. Den har därför fått det latinska namnet Allobates amissibilis som betyder ”den kan förloras”, eftersom den trivs i ett område som snart kan öppnas för ohållbar turism.

- Tometes camunani är en strikt vegetarisk piraja som bor i steniga forsar där dess huvudsakliga föda finns, nämligen växter i familjen Podostemaceae. Tyvärr hotar dammprojekt och gruvaktiviteter deras livsmiljö i floderna.

Den lilla apan på bilden är det enda däggdjuret som upptäckts; en ny art av springapa som fått det latinska namnet Callicebus caquetensis. Speciellt med apan är att dess ungar spinner som katter när de är riktigt belåtna.

Alla noshörningar har antingen ett eller två horn. Som du säkert har gissat har de hornen för att fajtas med, hanarna kämpar om honorna och alla noshörningar har dem för att försvara sig. Det finns exempel på att noshörningar har dödat elefanter med sina horn.

Som du kanske vet består hornet av keratin, det är samma ämne som finns i våra naglar och en viktig beståndsdel i hår.
Precis som hår och naglar växer också noshörningshornen hela tiden.

Världens längsta insekt är den vandrande pinnen Phobaeticus chani som finns på Borneo. Med frambenen utsträckta kan den bli uppåt 60 cm lång. (x)

Trapezia rufopunctata är en kräftdjursart som först beskrevs av J. F. W. Herbst 1799. Trapezia rufopunctata ingår i släktet Trapezia, och familjenTrapeziidae. Inga underarter finns listade.