Hjortsvin (Babyrousa) är ett släkte av partåiga hovdjur som förekommer på några öar i Indonesien. Tidigare räknades alla individer i släktet till samma art men idag räknas de som fyra arter.

Babyrousa babyrussa, förekommer på Buru och Sulaöarna. 
Babyrousa bolabatuensis, troligtvis utdöd. 
Babyrousa celebensis, enda arten på Sulawesi.
Babyrousa togeanensis, förekommer på Togianöarna.

Hjortsvinet har böjda långa huggtänder/betar som kan nå 30cm, både undre och övre huggtänderna används när de slåss och går ofta sönder. Huggtänderna växer genom huden utan att skapa infektioner någont som intresserar forskare. Honor har små eller inga betar. Ett hjortsvin väger runt 100kg och har grå hud med hårtussar. De är aktiva på dagen och äter löv och frukt som ligger på marken. Honorna lever i grupper medan hannar lever ensamma och hannar slåss för rätten att para sig. Honorna är dräktiga i 5 månader och ungarna kan äta fast föda efter bara 10 dagar. Hjortsvinen kan bli 25år gamla i fångenskap.

2006 fick en hjortsvinsgalt och en sugga av tamsvin fem ungar varav tre överlevde på Köpenhamns zoo. Hannen hade bott ensam så man bestämde att flytta ihop honom med två suggor, parkabetarna trodde inte att en parning kunde ske. Hjortsvinesgalten dog 2007, 20år gammal. Man kunde senare konstatera att hybriderna var infertila. 

Babirusa-pig Hybrids 

Copenhagen Zoo - Babirusa/pig hybrids | ZooChat

Hjortsvin – Wikipedia

Det är inte ett lejon, inte en tiger. Inte ens en liger.

Det är en korsning av en korsning – en liliger.

De tre små honungarna har nu börjat utforska världen med stapplande steg.

Pappa Sam är ett afrikanskt lejon. Mamma Zita är en korsning mellan ett lejon och en tiger – en liger.

Förra året fick de sin första unge på djurparken i ryska Novosibirsk. Liligern Kiara – en korsning av en korsning.

Och i maj fick paret sin andra kull med ungar: Tre små liligerhonor.

Några månader gamla har de nu vuxit tillräckligt för att kunna börja utforska sin omgivning, rapporterar AP.

”Sensationsmakeri”

Även om de är söta finns det kritik mot fenomenet att korsa kattdjur.

Djurexperten Jonas Wahlström tycker att det är oetiskt.

– Det är inte så seriöst att hålla på och korsa. Det är sensationsmakeri. Inga seriösa djurparker skulle komma på tanken att korsa tigrar och lejon bara för att få publicitet, säger djurexperten.

Jonas Wahlström har besökt djurparken i Novosibirsk. Han säger att de är specialiserade på kattdjur – men han hade aldrig hört talas om liligern.

Älgar och kronhjortar håller sig

I Sverige tror han aldrig att någon park skulle få för sig att korsa kattdjur.

– Kolmården har både lejon och tigrar men det skulle aldrig falla dem in att försöka korsa dem. Det är oetiskt.

Kan det inte hända i naturen?

– Nej, i naturen kan det aldrig hända. Lejon finns i Afrika och tigrar i Asien. Det finns visserligen en liten population av asiatiska lejon i Indien, men i de områdena finns det inga tigrar.

Och om de nu skulle passera varandra tror inte Jonas Wahlström att de skulle sätta igång och para sig.

– Det förekommer inga korsningar mellan älgar och kronhjortar i Sverige även fast de dyker på varandra hela tiden.

Källa

Pumapard är en hybrid mellan en puma och en leopard. Pumaparden är vanligare än de flesta andra hybrider.

Puma-ocelot hybrid

En hona puma har också paras med en hane ocelot och det blev en unge, men den dog tyvärr eftersom mamman inte tog hand om den. Samma par födde flera hybrid ungar. En hona klarade sig och finns på  L'Ocelot-Puma.

Zebroid kallas en korsning av zebra och andra arter av släktet Equus, såsom häst och åsna. Zebroider har fötts upp sedan 1800-talet.

Zebroiders kroppsbyggnad liknar vanligen den hos deras icke-zebraförälder, men har ränder i likhet med zebror. Dessa ränder täcker vanligtvis inte hela kroppen, och kan vara begränsade till benen eller sträcka sig till delar av kroppen eller halsen.

Korsning mellan häst och zebra.(zorse)

Korsning mellan åsna och zebra.

Fler korsningar med zebra(de flesta zorse):

Det har varit tillfällen kryssningar på zoo mellan dessa arter tidigare med fertil avkomma som resultat. Det finns även ett dokumenterat tillfälle bland vilda djur där ett DNA-test påvisat en korsning mellan en grizzlyhane och isbjörnhona.

2006

Jim Martell, en jägare från Idaho, trodde att han sköt en isbjörn nära Sachs Harbour på Banks Island, Northwest Territories, Canada  Och rapporterade om det 16 April 2006. Han trodde att det var en vanlig isbjörn men experter tog intresse i björnen efter de märkte att den have vit tjock päls men långa klor och annat som hörde till grizzlybjörnen. Om det hade varit en grizzlybjörn hade han hamnat i fängelse och fått böter så de tog ett DNA-test. Och det visade sig att det var en hybrid med en gryzzlybjörn som pappa och en isbjörn som mamma. Man visste att den hybriden var möjlig eftersom sådana hybrider hade funnits på zoon tidigare.

2010

8 April 2010, David Kuptana, sköt vad han trodde var en isbjörn. Efter man hade inspekterat och DNA-testat björnen upptäcktes det att björnens mamma var en pizzly och att pappan var en gryzzlybjörn. The Department av Environment och Natural Resources för NWT sa: "...may be the first recorded second-generation polar-grizzly bear hybrid found in the wild".

Zoo

Två pizzly ungar, en hona och en hane, föddes på Osnabrück Zoo i Osnabrück, Tyskland, 2004. 

"Vid 1920-talets mitt inledde sovjetdiktatorn Josef Stalin ett forskningsprojekt, som var som klippt ur en fantasifull science fictionroman.
Stalin ville korsa schimpanser med människor och därmed skapa en armé av superkrigare. Han gav biologen Ilja Ivanov fem år på sig för att utveckla apsoldaten. Ivanov hade själv kläckt idén om apmänniskor och blivit ett stort forskarnamn, då han redan 1901 etablerade världens första centrum för konstgjord befruktning av rashästar.
Ivanov reste 1926 till Västafrika, där han inseminerade tre schimpanshonor med människosperma, men experimentet misslyckades. Ivanov ville därefter försöka inseminera en kvinna med schimpanssperma.
En anonym rysk kvinna ställde sig till förfogande, och Ivanov fick låna en hanne av den kubanska uppfödaren Rosalia Abreu. När tidningen The New York Times fick nys om historien, drog hon emellertid tillbaka erbjudandet. Ivanov föll snart i onåd hos Stalin och dömdes till fem års exil i Kazakstan, men dog redan året därpå." - Illustrerad Vetenskap

Gällande resultat: 

4 De lyckades delvis, men avkommorna var väldigt dumma (de som överlevde). De som överlevde var väldigt fysiskt starka. 

5 Vissa av avkommorna jobbade i gruvor och användes som "grov arbetskraft". Vissa blev "bortkörda", men vart o.s.v är sekretessbelagt, där kan ingen idag levande ge något svar. De transporterades någonstans, men ingen vet vart.

"Lyckades de verkligen avla fram apmänniskor?"

Enligt sovjetiska uppgifter, och de som jag fått: ja, någon form av hybrid lyckades de i några fall få fram, som var fysiskt mycket stark, men primitiv i intellekt.

"Jag kan omöjligen tro att man framgångsrikt skulle ha korsat apor och människor. Vad finns det för belägg för att det ryska projektet skulle ha lyckats med det?"

Framgångsrikt var det inte, enligt de förhoppningar och måltal som ställdes på projektet, då det blev alldeles för höga abortions-och tidigdöd-tal. De "lyckade" avkommorna var individuella särfall, och var inte tillräckligt många för att skapa en kollektiv arbets-eller soldatpool. 

History Channel verkar ha gjort ett program som handlar om Stalins ap-armé.

Jag har inte hunnit se den, så om någon orkar se den och kommmentera, så blir jag tacksam..


http://www.youtube.com/watch?v=ZENLUXpKmfI

Jag har sett den och kan återge innehållet lite kort. Ilyanov eller vad han heter var den sovjetiska forskaren som ville försöka korsa apor med människor, och började först med att försöka befrukta tre schimpanshonor i afrika med sperma från negrer, när det misslyckades ville han istället testa det på en människa, och en frivillig rysk kvinna tog kontakt med honom, tanken var att de skulle impregnera henne med sperman från en orangutang de hade hämtat. Experimentet lades dock ner och Ilyanov deporterades till Sibirien när både sovjetiska och utländska tidningar fick nys om saken samt att orangutanghanen dog.

Det var aldrig någon seriös idé att skapa en aparmé utan försöket var först och främst till för att motbevisa kyrkans idéer om livets uppkomst genom att så att säga bevisa att de hade fel genom att korsa en människa med en apa.
Det var också högst otroligt att Stalin och Sovjetledningen kände till vad experimentet egentligen handlade om och vad de sponsrade, och att myten om "stalins aparmé" är just bara det, en myt. Stalin själv ska även ha motsatt sig rasblandning och liknande så att han skulle ha stött något sådant var otroligt, det är dock inte det enda argumentet för att de inte visste något.

I övrigt talas det också mycket om en kvinna från Georgien som fångades i skogen i slutet av 1800-talet och som påstods vara en halvapa då "hennes kropp täcktes av hår och att hon hade fyra mans styrka, var 2 meter lång och aldrig lärde sig mer än några ord."

Det var troligtsvis kraftiga överdrifter men dnatestet på en av hennes söners tänder vsade ingenting då det inte gick att få ut något, typ... :/ hon var dock troligtsvis inget annat än en människa, sen har schimpanser och människor blandats i tusentals år men det var när den genetiska skillnaden var oerhört liten.

Källa

Se videor och filmer om humanzee:

Conspiracy Theory with Jesse Ventura - MANIMAL/HUMANZEE - S3 E6 - NaturalNews.tv

Oliver The Chimp Part 1 of 6 - YouTube

Ilya Ivanovich Ivanov - Wikipedia, the free encyclopedia

Humanzee - Wikipedia

Bilder på hur man trodde att en humanzee skulle se ut:

Saarloos wolfhond är en hundras från Nederländerna Rasen skapades av den holländske djursamlaren Leendert Saarloos (1884-1969) som en korsning mellan schäfer och varg 

Den första korsningen ägde rum 1932 mellan en schäferhane och en vargtik från Diergaarde Blijdorp i Rotterdam. Saarloos ansåg att tamhundens domesticering gått för långt, vilket lett tilldegeneration.

Genom detta experiment ville han utveckla den ultimata arbetshunden. Under en period utbildades varghundarna till ledarhundar, men i den fortsatta aveln förlorades de rätta egenskaperna för detta. Från 1942 och fram till sin död försökte Saarlos få sina hundar som han kallade europeisk varghund godkända som ras av den nederländska kennelklubben Raad van Beheer op Kynologisch Gebied in Nederland, men hundarna ansågs alltför inavlade och skygga.

Efter Saarloos död 1969 tog andra människor över aveln, ändrade inriktning på den och lyckades 1975 att få rasen erkänd nationellt under namnet Saarlooswolfhond. 1981 godkändes rasen av den internationella hundorganisationen FCI.

Saarloos wolfhond räknas idag som en ren sällskapshund med framträdande drag av ursprunglig natur. Den är en reslig, energisk och kraftfull hund som är uppmärksam, självständig och reserverad.

Saarloos wolfhonds päls har kraftig underull som gör den väl rustad för ett förhållandevis kyligt klimat.