En veterinär var tvungen att avliva en hästägares mycket sjuka och vanvårdade häst. Ägaren skyller dock på att hästen blivit förgiftad – av det klassiska lönnmördargiftet polonium.

ESLÖV. En lokal veterinär tillkallades för att ta hand om en kraftlös, uttorkad häst liggandes i en trädgård.

Hästen var kraftigt utmärglad och hade inte kraft nog för att ställa sig upp – och var tvungen att avlivas på plats. 

Hästägaren, skriven på en gård i Eslövs kommun, var vid tillfället inte hemma. Ägaren befann sig i stället i Tyskland och hade överlåtit ansvaret för hästen till tre minderåriga barn.

Skyller på lönnmördargift

Enligt ägaren ska hästen ha varit 30 år gammal och inte alls i så pass dåligt skick att avlivning var nödvändigt, skriver Skånskan. 

I stället hävdade ägaren att hästen förgiftats av – poloninum. Ett farligt, radioaktivt gift som genom historien har använts för att lönnmörda människor, i vissa fall agenter och spioner.

Den skånske hästägaren är polisanmäld för grovt djurplågeri alternativt för att ha utsatt hästen för lidande, skriver Skånskan.

Vi dog också av polonium

Det var polonium som låg bakom giftmordet på säkerhetsagenten Alexander Litvinenko 2006.

Mellan åren 1957 och 1969 avled israeliska fysikprofessorn Dror Sadeh och flera hans medarbetare på Weizmann-institutet. Teorin är att radioaktivt polonium låg bakom dödsfallen.

2004 spekulerades det även om palestinske ledaren Yasser Arafat avlidit till följd av förgiftning. Under 2012 stärktes de misstankarna efter att man funnit polonium på Arafats kläder.

Källa

Ägarna kunde bara titta på när deras hund följde med inbrottstjuven ut ur huset. 

WASHINGTON. När de boende i ett hus i East Wenatchee i delstaten Washington kom hem fann de en okänd man i deras kök. 

– Han stod där med kylskåpsdörren öppen och matade deras hund (Buddy) med pudding, säger Dan Reierson vid polisen i East Wenatchee. 

Mannen, som sa att han hette Jason McDaniel, sa att han var där för att döda en man, skriver The Wenatchee World. 

Följde med tjuven

När de boende i huset berättade att mannen som McDaniel efterfrågade inte bodde där gick han och satte sig i en gungstol. Efter en stund reste sig inbrottstjuven ur stolen, gick mot dörren och ropade efter Buddy. 

Buddys ägare kunde då bara se på när deras hund lydigt följde med mannen ut ur huset. 

Buddy fortfarande borta

Jason McDaniel greps senare under kvällen av polisen misstänkt för inbrott. Hunden Buddy, som är en blandning mellan pitbull och labrador, fanns inte i McDaniels hem och han är fortfarande saknad. Det skriver The Wenatchee World. 

Om de boende i huset  funderar på att skaffa en bättre vakthund förtäljer inte historien.

Källa

Ett nytt projekt för att bygga regnvattentankar minskar hoten mot bergsgorillor och hjälper samtidigt människor i gränstrakterna mellan Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo att få tillgång till rent dricksvatten.

Den senaste inventeringen av bergsgorillor visar att det finns två olika populationer med totalt cirka 880 gorillor i två unika bergsregnskogar, Virunga och Bwindi vid gränserna mellan Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo. 

– Ett stort problem är att gorillorna är omgivna av områden som har bland den högsta befolkningstätheten i Afrika – med runt 1 000 personer per kvadratkilometer som saknar tillgång till rent dricksvatten, säger Håkan Wirtén, generalsekretare på Världsnaturfonden WWF.  

Nationalparkerna omges av uppodlad jordbruksmark och tillgången på vatten är ett problem i området eftersom de vulkaniska jordarna är mycket porösa och inte håller vatten. Däremot fungerar bergsregnskogarna som växer på vulkanerna som naturliga vattentorn – och inne i gorillornas livsmiljö rinner små bergsbäckar.  

Istället för att vandra 5-10 kilometer ner till låglandet för att hämta vatten smyger man gärna in i skogen och hämtar det där istället – och passar samtidigt på att sätta upp snaror för att fånga småantiloper eller en buffel. Snaror som är ett gissel för gorillorna – uppskattningsvis fastnar en gorilla per månad och skadas allvarligt eller dör i en snara.  

För att komma till rätta med problemet har den internationella organisationen Gorilla Conservation Programme (IGCP) tillsammans med WWF och andra samarbetspartners hjälpt till att bygga regnvattentankar i de omgivande samhällena. 

– Att människor rör sig i bergsgorillornas närhet innebär ett hot eftersom gorillor är mycket mottagliga för smitta som överförs från människan.  I början av året behandlades en hel gorillafamilj på 18 djur som hade fått svår hosta med antibiotka som injicerades med blåsrörspilar, berättar Allan Carlson, naturvårdsexpert på WWF.

Gorillor dricker normalt sett inte vatten eftersom de får i sig allt de behöver via maten – men nu får människorna tillgång till rent vatten utan att söka sig in i nationalparken. Ett enkelt sätt att dels minska hoten mot gorillorna och att samtidigt hjälpa människorna som bor vid skogen – både djur och natur och människorna blir vinnare. 


Se filmen om vattentankarna som förbättrar livet för både människor och gorillor:

16 noshörningar har dödats bara under 2013.

Den intensiva tjuvjakten på noshörningar i indiska naturreservat ska stoppas  – med hjälp av drönare.

INDIEN. Bara i år har 16 noshörningar fallit offer för den olagliga jakten i nationalparken Kaziranga i norra Indien. Det kan jämföras med 22 stycken under hela förra året.

Den upptrappade tjuvjakten har tvingat myndigheterna att ta i med hårdhandskarna. Nu har obemannade farkoster – så kallade drönare – satts in för att skydda noshörningarna. 

Tjuvskyttarna är beväpnade med automatvapen

Hittills har drönarna bara testflugits, men tanken är att de ska ha kameror och vaka över nationalparken så fort försvarsministeriet ger klartecken.

Noshörningarnas horn är mycket eftertraktade i Kina och Sydostasien där de anses ha medicinskt goda effekter. Det har lett till att flera organiserade ligor etablerat sig i Kaziranga. Över 300 säkerhetsvakter har satts in i området för att skydda djuren, men den svårframkomliga terrängen gör att drönarna är direkt nödvändiga.

– Det som oroar oss är att tjuvskyttarna använder automatvapen som exempelvis Kalashnikovs, säger polischefen Jayanta Narayan Choudhury enligt ABC.

Kaziranga

Kaziranga är en av Indiens största nationalparker med en landareal på 480 kvadratkilometer. Terrängen är i stora delar mycket svårframkomlig eftersom flera stora floder rinner genom området.

Källa

En indisk noshörningskalv, vars mor blev kallblodigt slaktad av tjuvskyttar i Manas nationalpark i Indien, kämpar för sitt liv. Den är bara två veckor gammal och lämnades att dö när tjuvskyttarna hade skjutit ungens mamma och huggit av hornen. Den chockerande händelsen är den senaste i en våg av tjuvjakt som plågar Assamprovinsen i Indien, där sexton noshörningar har dödats bara i år.

När naturvårspersonalen insåg att den dödade noshörningen nyligen hade kalvat, sammankallades en räddningsstyrka bestående av personal från WWF och många frivilliga. De började söka efter den övergivna ungen och utgick från platsen där mamman hade skjutits. De visste att ungen snart skulle dö av svält när den inte längre fick dia.

Tack vare den snabba och intensiva hjälpinsatsen hittades den kraftigt uttorkade och traumatiserade kalven och fördes omedelbart till akut veterinärvård. Den förvirrade kalven var rädd och utmattad, men började långsamt återhämta sig när den fick vård och näring.

— Det var en utmaning att få tag på kalven, men tack och lov mår den bättre nu, sa WWFs Deba Dutta som deltog i räddningsstyrkan.

Noshörningsungar är starkt beroende av sina mödrar under de första levnadsåren ochom kalven kommer att överleva på sikt är det ingen som vet. Med det snaraste kommer kalven att omplaceras till en specialbyggd inhägnad där den omhändertas av experter på rehabilitering av vilda djur. Det är möjligt men mycket mödosamt att återföra noshörningar till ett liv i det vilda.

Sedan efterfrågan på elfenben och noshörningshorn ökat lavinartat, framför allt i Asien i takt med det stigande välståndet där, har tjuvskyttarna dödat allt fler djur. I exempelvis Vietnam är noshörningshorn och elfenben uppskattade handelsvaror. Noshörningshorn marknadsförs som botemedel mot allt från baksmälla till cancer, rykten som inte har någon medicinsk grund. Trots tillslag mot illegal handel i Vietnam och upplysningskampanjer för att skingra falska rykten, fortsätter den omfattande tjuvjakten.

Ingenting verkar kunna stoppa tjuvjägarna i deras jakt på lättförtjänta pengar. I Manas nationalpark, dit WWF och Rhino Vision 2020 återinfört 18 noshörningar, har redan 4 blivit skjutna.

— I Manas nationalpark måste både övervakning, patrullering och skyddssystem stärkas och bevakningen måste ske regelbundet och under kontrollerbara former, säger Dipankar Ghose, som är chef för WWF-Indiens program för bevarande av arter.

WWF fördömer starkt noshörningsslakten och förnyar sin uppmaning till export- och importländerna att förbättra lagstiftningen mot illegal handel och intensifiera brottsbekämpningen.

WWF och övriga i projektet ser nu till att inga fler noshörningar flyttas till Manas så länge tjuvjakten är svår att kontrollera. 

Hur gick det för noshörningsungen?

I förrra veckan berättade vi den hemska nyheten att en nyligen förflyttad noshörningsmamma skjutits av tjuvjägare i Indien (Manas nationalpark). 

WWF och övriga i projektet ser nu till att inga fler noshörningar flyttas till Manas så länge tjuvjakten är svår att kontrollera. 

Många har undrat hur det går för noshörningsungen. Vi har här både bra och dåliga besked att ge. Tack vare den snabba och intensiva hjälpinsatsen hittades den kraftigt uttorkade och traumatiserade kalven och fördes omedelbart till akut veterinärvård. Den förvirrade kalven var rädd och utmattad, men började långsamt återhämta sig när den fick vård och näring.

— Det var en utmaning att få tag på kalven, men tack och lov mår den bättre nu, säger WWFs Deba Dutta som deltog i räddningsstyrkan.

Med det snaraste kommer kalven att omplaceras till en specialbyggd inhägnad där den omhändertas av experter på rehabilitering av vilda djur. Det är möjligt men mycket mödosamt att återföra noshörningar till ett liv i det vilda.

Men noshörningsungar är starkt beroende av sina mödrar under de första levnadsåren och om kalven kommer att överleva på sikt är det ingen som vet. 

Här finns en utförlig artikel om allt som hänt och vår syn på det:http://www.wwf.se/vrt-arbete/var-arbetar-wwf/asien/1337295-flytt-av-noshrningar-i-indien