Gamla bilder på fyra män som plågar en katt till döds sprids nu på tusentals svenska Facebookkonton. En person från Sverige pekas ut som gärningsman, men det är av allt att döma felaktigt. 11:36

VAGNHÄRAD. Under gårdagen började flera fruktansvärda bilder spridas föreställande fyra män som länge plågar och till slut skär halsen av en katt.  

På bilderna syns hur männen skär halsen av katten och sedan sliter djuret i stycken. Efter att de flått katten stoppar de ner huvudet i en vattenflaska och poserar glatt. 

Mannen är mer stor sannolikhet inte från Sverige

Bilderna har florerat på nätet i flera månader och uppmärksammats av tidningar i flera olika länder. Men historien tog fart i Sverige när en person ansåg att en av männen på bilden var lik en person från Vagnhärad. Personen bestämde sig för att polisanmäla mannen för djurplågeri och Södermanlands Nyheter skrev om anmälan.

Det är dock mycket osannolikt att mannen på bilden är svensk. Personerna på bilden har sedan länge pekats ut på olika nätforum och alla sägs vara från Tunisien. Men bildernas ursprung är mycket svårspårat. Huffington Post menar att de är tagna "någonstans i Östeuropa".

Polisen har inlett en förundersökning

Johan Bodin på Nyköpingspolisen bekräftar att en anmälan är upprättad i Östergötland och på väg till polisen i Nyköping.

– Vi har inte fått den än så vi har inte riktigt sett vad det är som kommer. Det är kopplat till flera bilder och så fort det kommer gör vi en bedömning om vi ska gå vidare eller inte. En förundersökning om djurplågeri är inledd och vad jag förstår är en man utpekad, säger Bodin till Nyheter24.

Han är inte den förste. De här bilderna har uppmärksammats i tidningar världen över och flera män har pekats ut.

– Jasså är det så? Ja, vi får som sagt titta närmare på bilderna när vi får dem.

Rent hypotetiskt, kan en svensk dömas i Sverige för ett brott i, säg, Tunisien?

– Om ett brott skett i Tunisien ska det lagföras där. Det finns vissa brott som det inte spelar någon roll var i världen man begår dem. Om man begår ett sexbrott i Thailand kan man lagföras här, men det är tveksamt om det här är ett sådant brott, säger Bodin.

Källa

Joy Adamson, eg. Friedrike Viktoria Gessner, född 20 januari 1910 i Troppau i Österrike-Ungern (nuvarande Opava i Tjeckien), död 3 januari 1980 i Shaba National Reserve i Kenya, var enösterrikisk-brittisk konstnär, författare och etnograf.

I sitt tredje äktenskap (från 1944) var hon gift med den brittiske skogvaktaren George Adamson och bosatt i Kenya. Där ägnade hon sig åt vilda djur och växter. Hon fick en tam lejonunge, Elsa, och började sedan träna lejonungen för att återvända till ett liv i vilt tillstånd. Hon lyckades, delvis, eftersom Elsa fick tre ungar med en vild hane.

Hon berättade om detta i romanen Born Free (1960; 'Född fri - Berättelsen om lejonet Elsa') som var en bestseller i början av 1960-talet, och uppföljaren Living Free (1961; 'Leva fri - historien om lejoninnan Elsa och hennes ungar').

Boken har filmats flera gånger, första gången var 1966 (Född fri med Virginia McKenna och Bill Travers i huvudrollerna).

Hon mördades i sitt hem i naturreservatet Shaba National Reserve i Kenya. Hennes make, George Adamson, mördades 1989 av tjuvskyttar.

Adamson har fått en krater på Venus uppkallad efter sig.

Köp Joy's böcker HÄR eller här: Born Free (9780330391900) - Joy Adamson - Böcker - CDON.COM

Bilder på dem:

Efter deras död tog Anthony Raymond Fitzjohn, Tony Fitzjohn (smeknamn Fitz) över. Han var Georges lärljunge och kommer från Storbritannien. Hans fru heter Lucy Fitzjohn. Han är nu 67 år gammal.

Här är han med sin fru Lucy och sina barn Alexander, 13, Jemima, 12, och tvillingar, Imogen och Tilly

Liksom hos tigrar finns ibland lejon som har vit päls. Dessa är inga albinodjur utan djur med en särskild gen som styr pälsfärgen. I viltreservatet Timbavati i Sydafrika föddes tre vita lejon 1975.

Vita lejon är ingen egen underart av lejon. De är i stället en färgvariant av de bruna lejonen. Man tror att det totalt finns mindre än trehundra vita lejon i hela världen, och av dessa lever endast två helt i frihet. Ett trettiotal lever i privata, skyddade reservat och resten lever i mindre inhägnade områden. - Källa

Junsele Djurpark är den enda parken i Skandinavien som har vita lejon.

Och bilder:                

Här kan du se skillnaden:

Flera av er kanske har sett bilder på svarta lejon på facebook och 98 % av dom är fake men det sägs att det finns eller har funnits svarta lejon på riktigt.

Jag har läst att det har funnits en i Persien och en som föddes på Glasgow zoo i Skotland men som var infertil(kunde inte föröka sig). Den föddes 1975 och döptes till Ranger och avlivades 1997. I maj 2008 raporterades det att man hade sett ett svart lejon utanför staden Mpumalanga i sydafrika.

Här är lite bilder:

Källa

En studie av drygt 900 elefanter i två Kenyanska reservat (Samburo och Buffalo Springs) följde elefanterna i 14 år. I början ökade antalet, men 2009 började tjuvjägarna rikta in sig även på de här väl övervakade djuren. Elefanter rör sig nämligen långt utanför reservaten och hamnar i farliga områden där elfenbensjägare håller till. 
Dödandet gjorde att populationen blev yngre och att hanarna blev färre. 1998 var fyra av tio elefanter hanar, men 2011 bara tre av tio, eftersom tjuvjägarna helst skjuter hanar – de har mest elfenben. Särskilt äldre dödades, vilket ledde till att antalet hanar över 30 år minskade från 38 till 12. Nästan hälften av de kända honorna över 30 år förlorades 2006-2011, de gick från 59 till 32. Tio av de 50 elefantgrupperna försvann helt.

Många unga elefanter blev föräldralösa. De som var under två år när de förlorade sin mamma dog allihop. De som var över två år tog till olika strategier: vissa försökte klara sig ensamma, en del slog sig ihop med andra föräldralösa ungar och några sökte sig till andra åldersblandade grupper.
Elefanterna i Samburu svarade på våldet med att föda fler ungar - på samma sätt som de gjorde under 1970- och 80-talens masslakt, vilket räddade dem från utrotning då.

Efterfrågan på elfenben och de skyhöga priserna har dessvärre gjort att tjuvjägare ger sig på väl skyddade och övervakade populationer. Så är läget i hela Afrika. Men allt hopp är inte ute. För 30 år sedan var situationen densamma men slakten kunde till slut stoppas. Det som måste till är att organisationer, enskilda människor och regeringar gör enad front för att minska efterfrågan på elfenben.
© naturepl.com / Anup Shah / WWF-Canon

På juldagen föddes en noshörning på Warszawa Zoo. Djuret fick namnet Bys och har redan blivit en stor favorit på djurparken. 07:33

WARSZAWA. Den lilla noshörningen Bys föddes på juldagen förra året och det var en stor händelse.

Han är nämligen den första av sin art att födas i Polen, skriver Huffington Post.

Bys kommer att få spendera en hel del tid inomhus fram till att det blir varmare väder ute. Det är även då som besökarna kommer att kunna få se honom i djurparken.

Fram tills dess har personalen på Warszawa Zoo bestämt sig för att hålla allmänheten uppdaterade. Så de lägger ut videos på Bys så att den som är nyfiken kan se hur han har det, enligt Huffington Post.

Se en film på den nya stjärnan här:

Se ytterligare än film:

Källa

Förra året kommer att gå till historien som ett dystert år för Indiens vilda tigrar. Totalt  dödates 78 tigrar under 2012 och flertalet av tjuvjägare. Senast som lika höga siffror rapporterades var 2001 då 71 tigrar dödades. 

Situationen 2012 var värst i Tadobareservatet där 14 tigrar dödades, följt av 13 i Karnataka och 12 i Uttarakhand. De höga sifforna visar att den illegala handeln med tigrar följer de alarmerande rapporter som även gäller elefant och noshörning.

När de gäller tjuvskjutna tigrar i Indien så är det enligt indiska rapporter en ökad efterfrågan från andra asiatiska länder, främst Kina, som ligger bakom den ökande tjuvjakten. Regeringen i Indien säger att man vidtagit flera åtgärder för att stoppa den ökande illegala jakten, men det syns inte i den senaste statistiken. Indien är tigerns starkaste fäste med en stam på runt 1 700 tigrar enligt räkningar 2010.  

 
WWF arbetar på flera plan för att rädda tigern. Ett exempel är de 13 tigerlandskap - "Landscapes of Hope" - där WWF i samråd med regionala myndigheter länkat samman tigerreservat och nationalparker. WWFs arbete sker i nära samarbete med lokalbefolkningen i samtliga tigerområden.

Källa

Allmänt om Kattdjur:
Flera vilda kattdjursarter är kända för att anfalla människor. Puman (Puma concolor), Jaguaren (Panthera onca), och Leoparden (Panthera pardus) har alla dödat människor då och då, men de är normalt inte aggressiva och uppfattar sällan människan som potentiellt byten. De enda regelbundna människoätarna är Lejonet (Panthera Leo) och Tigern (Panthera Tigris), som båda har dödat tusentals människor under årens lopp. Men även dessa 2 arter försöker under normala förhållanden undvika människor, och de flesta attackerna är resultat av slumpmässiga konfrontationer.

Det inviduella rekordet för en människoätare hålls av en tigerhona som fick epitetet "människoätaren från Champwat". Denna hona verkade först i Nepal och sedan i Kumaundistriktet i norra Indien, och dödade 436 människor under en period av 8 år. De lokala byborna hyste sådan fruktan för henne att de mot slutet av hennes skräckregim levde bakom stängda dörrar och vägrade att gå ut. När hon 1911 till slut sköts av den legendariske Jim Corbett, befanns hon ha skadade tänder som ett resultat av en tidigare skottskada.

När uppgifterna samlades in av britterna i Indien i början av 1900-talet dödade tigrar i genomsnitt 800-900 människor per år (fastän många fler tigrar dödades av människor). Trots detta ansågs det vid denna tid att mindre än 1 tiger på 300 någonsin anföll en människa, en minoritet gav majoriteten dåligt rykte.

Idag är människoätande tigrar väldigt sällsynta utanför 2 betydande problemområden. Det värsta är ett stort område mangroveskog, tidvattenbäckar och floder kallat "Sundarbans". Detta område delas av Bangladesh och Indien, och är idag hemvist för den största populationen av tigrar i världen (upp till 500). Området har sedan 1600-talet haft rykte om sig att hysa människoätare. Under 25-årsperioden 1956-83 dödades inte mindre än 554 människor i Bangladeshdelen och något över 1000 människor i den Indiska delen (och troligtvis är många fall orapporterade). De flesta offren är honungssamlare eller skogshuggare, fast det händer också att människoätande tigrar simmar ut till båtar och dödar fiskare. Antalet dödsfall sjönk drastiskt (till mindre än 50 per år) efter det att man introducerat ansisktmasker i grälla färger 1986. Detta bärs på nacken för att förvilla tigrarna (vilka nästan alltid anfaller bakifrån), och det finns även tillfällen då tigrar har förföljt människor som bärt dessa masker i upptill 8 timmar utan att anfalla.

Det andra problemområdet är Dhudwas nationalpark i Uttar Pradesh i Indien, vilken ligger nära den Nepalesiska gränsen. Sedan 1978 har mer än 200 människor dödats i och kring parken. Lokala bybor odlar sockerrör ända till parkgränsen och eftersom tigrarna anser dessa plantager vara en del av deras naturliga miljö sker det många fler slumpmässiga möten mellan tigrar och människor än för några år sedan.

Det finns mängder av exempel på flockar av människoätande afrikanska lejon som dödat många människor och terroriserat byar. Det värsta fallet var en flock på 17 lejon som under en 15-årsperiod (1932-1947) dödade och åt människor kring Njombe, vid norra ändan av Malawisjön i Södra Tanzania. De dödade i genomsnitt nästan 2 människor i veckan (sammanlagt 1000-1500) innan de sköts 1947.

Det mest berömda fallet gäller de sk "människoätarna från Tsavo", som 1898 jagade arbetare som byggde järnvägen mellan Mombasa och Kampala i Östafrika. När arbetarna byggde bron och lade rälsen över Tsavofloden i Kenya dödade lejonen under en niomånadersperiod 29 indier och ett dussintal infödingar. Situationen var så allvarlig att arbetet till slut måste avbrytas i tre veckor medan lejonen spårades och sköts. Det är intressant att notera att i båda dessa fall befanns lejonen vara i god kondition och förmodligen fullt i stånd att jaga de talrika djuren i de respektive områderna.
 
Det asiatiska lejonet som idag endast lever i Girs nationalpark i Gujarat i västra Indien, var länge känt för sin bristande aggressivitet gentemot människor. Under 1970-80 talet var den lilla populationen på mindre än 280 djur ansvariga för i genomsnitt bara sex anfall och mindre än ett dödsfall per år. Men efter en allvarlig torka i området 1987-88 ökade anfallsfrekvensen dramatiskt. Det skedde inte mindre än 81 anfall under perioden Januari 1988 - April 1990 och dessa resulterade i 16 dödsfall. I takt med att lejonpopulationen i reservatet ökar beger sig fler djur ut på den omgivande landsbygden där det finns mänskliga bosättningar oc de flesta anfallen har skett under dessa sortier. Men den huvudsakliga orsaken till ökningen anses vara torkan, många tamdjur dog och dessa hade tidigare utgjort åtminstone hälften av lejonens naturliga byten.

Näs leoparder blir människoätare kan de vara svårare att handskas med på grund av deras förmåga att smyga. Det värsta fallet var en indisk leopard kallad "människoätaren från Panar", som dödade omkring 400 människor innan den 1910 sköts av Jim Corbett. Men en annan leopard, kallad "människoätaren från Rudraprayag" fick långt mer publicitet. Efter att ha dödat sin första människa 9 juni 1918 terroriserade den byborna under en period på åtta år (1918-1926), och dödade totalt mer än 125 människor. På något vis lyckades den undkomma varje upptänklig sätt att ha ihjäl den, den bröt sig ut ur en bur, överlevde en förgiftningskampanj, automatutlösande gevär, och ett bakhåll av brittiska arméofficerare, och lyckades till och med ta sig ur en bensnara. Dessa eskipader följdes av pressen i åtminstone 10 länder. Till slut efter flera månader lång jakt och kort efter att den slagit sin sista människa 14 April 1926 dödades den av Jim Corbett.

Källa