Fossan är det största rovdjuret på Madagaskar och påminner kanske lite om en katt i kroppen. De är dock inga katter utan ett mycket spciellt djur som tillhör gruppen viverriderna!

Ingår i EEP
Utrotningshot: Sårbar(VU)

Allmänt

Fossorna är ett rovdjur som endast finns på Madagaskar, den stora ön utanför Afrikas kust. De är extremt anpassade till att klättra i träd. Deras stora, hårlösa trampdynor ger dem bra grepp på trädgrenar och den långa svansen hjälper dem att hålla balansen. De har också likt katterna, klor som kan dras in en bit. Fossorna är det enda rovdjur där den huvudsakliga födan är primater. På Madagaskar lever halvaporna lemurer och det är främst dem som fossorna jagar. Även om man anser fossan vara ensamlevande har man nyligen observerat en jakt där flera fossor gemensamt jagade en lemur, fångade den och sedan delade på bytet. Detta antyder att de inte är så ensamlevande som man först trott! Fossorna kommunicerar med varandra bland annat genom att sprida sekret från sina doftkörtlar som sitter under svansen. Fossor är mest aktiva på natten men det är inte ovanligt att man också ser dem aktiva på dagarna.

Familjeliv

Fossorna har ett ovanligt parningssystem. Honorna brunstar en gång om året. Under en veckas tid, ockuperar då honan ett träd och där under samlas flera hanar. De slåss om honan och ropar till henne med speciella läten. Hanarana slåss alltså om att få tillgång till att komma upp i trädet. Honan parar sig med flera hanar under denna vecka och parningen sker uppe i trädet. Denna parningsstrategi som går ut på att en hona har monopol på både parningsplats och på vilken ochhur många hanar hon ska para sig med, verkar vara unik i djurvärlden. Efter drygt tre månaders dräktighet föder honan så många som upp till sex ungar, men oftast mellan två och fyra. Hon föder dem på ett avskilt ställe såsom en en klippskreva, i en gammal termitstack eller en trädhåla. Ungarna föds blinda och tandlösa. Ungarna lämnar bohålan efter tre månader, och de fortsätter dia sin mamma tills de är upp til fem månader. Efter ett år är de redo att lämna modern och skaffa ett eget revir. Fossahonor har ett mycket speciellt könsorgan. När de unga honorna är mellan 8 och 18 månader, växer deras klitoris och blir ett penisliknande organ. När honan blir äldre, minskar det penisliknande organet igen och man är inte säker på funktionen av detta fenomen.

Hot mot fossan

Nyliga studier visar att det finns färre än 2500 fossor kvar i världen. En av huvudanleningarna till att detta helt unika djur är så hotat, är att dess livsmiljö förstörs. Skogarna huggs ned och de få fossor som finns lever i isolerade och fragmenterade i små skogsområden. En anna anledning som akut hotar fossorna är att lokalbefolkningen ser fossorna som ett skadedjur och dödar dem i stora mängder.

Källa

Grottlejon (Panthera leo spelaea) är en förhistorisk underart av lejon som levde under istiden, cirka 300 000 till 10 000 år sedan, på den kontinent som senare skulle bli Europa.

Grottlejonet förekom på stäppen i norr och halvöknarna i söder. Lejonet jagade stora gräsätare som den förhistoriska hästen, jättehjort, ren och mammutkalvar. Ifrån grottmålningar och skulpturer tror man att grottlejonet hade svaga tigerränder, svans med tofs och vissa hanar hade primitiv man. Paleontologerna anser att grottlejonet dog ut på grund av att deras bytesdjur dog ut. Människans jakt kan också ha varit en bidragande orsak.

Grottlejon levde antingen i par eller ensamma. Av skelett återfunna i Tjeckien uppskattas hanen ha varit ungefär 3,5 meter lång, hade en mankhöjd på cirka 1,5 meter och vägde 270–320 kilogram medan honan vägde ungefär 175 kilogram. I jämförelse väger dagens afrikanska lejonhane 150–272 kilogram och grottlejonet var ungefär 30% större än dagens afrikanska lejon.

Grottlejonet kategoriseras oftast som en underart till lejon men sentida genetiska studier indikerar att det kan röra sig om en egen art.

Källa

Binturongen är ett asiatsikt djur som ibland kallas björnkatt. Den har ett ansikte som en katt, en kropp som en björn, långa morrhår och en gripsvans! Binturongen ser ut som ett sött litet gosedjur, men kan vara ganska ilsken om den blir missnöjd.

Utrotningshot: Sårbar(VU)

Allmänt

Binturongen är ett fachinerande djur som lever i Sydostasien. Den är ett rovdjur och  tillhör djurgruppen vivveriderna, dit genetter och civeter också hör. Bland de svenska djuren kan man säga att den påminner mest om mårdar.  Det är ett av två rovdjur som har gripsvans. Det andra djuret har lika roligt namn, nämligen den Sydamerikanska kinkajoun. Varför den heter binturong är det ingen längre som minns. Det gamla språket man använde när binturongen fick sitt namn, är nämligen utdött. Trots att den är ett rovdjur, äter den mest frukt, men små däggdjur och insekter slinker också ned. Binturongen har också en egendomlig lukt. En del tycker att den luktar nygjorda popcorn, andra tycker den luktar kokosnöt! Den lever i trädkronorna i tät regnskog. De är duktiga klättrare och kan klättra ned ur ett träd med huvudet först. De har stor hjälp av sin gripsvans när de ska  klättra, men också när de håller fast sig för att nå goda frukter som hänger långt ut på en gren.

Binturonger har en mycket viktig uppgift i regnskogen som fröspridare. Frukterna de äter innehåller frön, som passerar genom tarmen och bajsas ut på ett nytt ställe där de kan gro.

Familjeliv

Binturongen är ett av få däggdjur som har fördröjd implantation. Det innebär att honan parar sig med en  hane, hennes ägg blir befruktat, men det växer inte fast i hennes livmoder och börjar utvecklas förän långt senare. Vår svenska grävling använder sig av samma metod för att ungarna ska utvecklas och födas under de mest optimala förhållandena på året! Binturonghonan kan alltså para sig när som helst på året, men ungen föds när det är bäst förhållanden. Binturongen lever generellt ensam. Honan är större än hanen. Hanen letar upp en hona när hon är redo att para sig, antagligen känner han på lukten när hon är det. Hanen kan stanna hos honan ett tag efter parning och till och med efter att ungen fötts. Ungen föds med slutna ögon och gömmer sig i mammans tjocka päls den första tiden.

Nästa djur är Dronten.

Dronten klassificeras som en nära släkting till duvorna och levde på Mauritius fram till slutet av 1600-talet. Det fanns åtminstone två (kanske tre) olika arter av drontfåglarna. Karaktäristiskt för dem var de grova benen, den tjocka näbben, som var längre än huvudet med en nedåtböjd spets, och att de hade mycket små och förkrympta vingar, vingfjärdrar och stjärtfjädrar. Dronten saknade flygförmåga och var en relativt tung och långsam fågel. På bilder (teckningar, målningar och graveringar) som finns kvar idag ser den väldigt tjock ut, men det kan bero på att exemplaren som avbildades varit övergödda.

Dronten saknade rovdjur eller andra hot i sin omgivning tills människor upptäckte Mauritius i slutet av 1400-talet och inom loppet av ca. 200 år lyckades man utrota den gulliga fågeln. Sannolikt kan huvudorsaken varit ditförda djur som grisar, råttor och apor som plundrade dronternas bon, men även att man högg ned stora delar av skogen. Drontköttet sägs inte ha varit något höjdare att äta.

1973 upptäckte forskare att Calvariaträden, som enbart återfinns på Mauritius, var på väg att dö ut pågrund av avsaknaden av dronten. Den åt antagligen trädets frön som aktiverades i tarmsystemet. För att rädda trädet matade man kalkoner med frön istället och numera kallas även trädet för drontträd.

Det finns inga uppstoppade exemplar av dronten kvar idag, det sista, som fanns på Oxford’s Ashmolean Museum, brann upp 1755. Däremot finns ett ägg på ett museum i sydafrika och skelett på diverse andra museum (enligt Wikipedia).

På engelska (och många andra språk) heter fågeln dodo som tragiskt nog även är synonym med dumskalle och idiot – ett hån mot den bortgångna fågeln.

Källa

Bilder:

Igår skrev jag om ett utdött djur och idag tänker jag skriva om några till. Jag börjar med pungvargen.

Pungvarg, som även kallades för Tazmanian Tiger, är det största kända pungdjuret i modern tid. Arten levde bara i Tazmanien och när emigranter började kolonisera ön vid 1800 talet sjönk Pungvargens population drastiskt. Människan förstod inte vad det var för djur och dessutom blev den ”Tazmanske tigern” anklagad för att riva får, vilket ledde till skottpengar för varje skjutet exemplar. Detta är förmodligen inte sant då arten mestadels jagade mindre djur. 1936 var djuret officiellt utrotat och det sista kända exemplaret som dog ut var i fångenskap. 

Källa

Bilder:

I december 2005 föddes en katt med ett öga och ingen nos.

Den levde tyvärr bara i ca 24 timmar sen dog den   

Samma sak hände i oktober 2012.

"He was born alive and survived only a short time. This was a horribly sad experience, but very intriguing to us all," reads a video description of Cleyed the Cyclops kitten.

According to the folks who posted the video, they had a pregnant Bengal cat that was past its due date. They brought it to the vet on Oct. 4, where it underwent an emergency C-section with a slew of complications.

"To start off, both horns of the uterus were twisted together THREE times. After untwisting the horns our veterinarian started the surgery and she removed the first baby, the baby was handed to me and I started drying her off. A vet tech came in and I handed her the first baby and got the second kitten that our vet removed," it reads.

"WOW!!!! He floored me, I was in shock as I have only seen a picture of a Cyclops kitten like this ONCE ever... and that was on the internet."

A third kitten was removed soon after. The mother and two kittens are doing well, but Cleyed died shortly after being born.

Det här katten dog också men tidigare än den första. 

Här är bilder och en video på den:

En annan föddes också 2010.

Rare CYCLOPS kitten born 4/18/2010 at midnight. Large protruding eye in the center of it's face. No mouth or nose was formed, so unable to breath. It lived for 15 mins.

En annan enögd katt föddes också 2010.

9/30/2010 my cat gave birth to 5 kittens and one cyclops cat with what looks like a horn on it's forehead or a finger? Saw only one other on the Internet so I decided to take a video.

Ni kanske och sett eller hört talas om den här:

Och jag tänkte berätta vad det är.

Ett litet djur som har något spöklikt över sig. Fingerdjur lever på Madagaskar och det är för sitt långa smala tredje finger som de fått sitt namn. Fingerdjuret ser ut som en gnagare till viss del men är mer en apa.

Aye-Aye är ett annat namn de går under. De är inte så speciellt stora med sin vikt på 2-3 kilo. Kroppens längd är runt 40 centimeter plus en svans på 50-60 centimeter.

Fingerdjuret lever ensamma förutom under parning. Ibland kan man se två hanar som är tillsammans men aldrig honor, då de skulle slåss. De är natt aktiva och lever på att fiska efter larver i trädstammar. Deras vassa framtänder hjälper dem att gnaga bort trä så att de med sina långa smala fingrar kan sticka in dem i larvernas gångar och dra fram dem.

Fingerdjuren är mytomspunna och de anses bl a bringa lycka. Om man som vandrare vaknar med huvudet på en kudde av gräs så ska man få större rikedom. Vaknar man med en gräskudde under fötterna så ska man bli offer för en trollkarl.

Vissa invånare av Madagaskar tror också att om man dödar ett fingerdjur så kommer man själv att dö inom ett år. Detta gör att de hjälper fingerdjur som har fastnat i fällor som varit tänkta för andra djur.

Fingerdjuret är trots detta ett hotat djur. De dödas då de tar frukt från fruktodlingar. I vissa delar dödas de också för köttet skull. Flera avelsprogram finns både på Madagaskar och i djurparker utanför Madagaskar för att säkra artens överlevnad. 

Källa

Och mer bilder:

Nu när jag endå skriver om djur i Japan så ville jag berätta om den japanska jättesalamandern.

Japansk jättesalamander (Andrias japonicus) är en art i groddjursordningen stjärtlösa groddjur som tillhör familjen jättesalamandrar.

Den japanska jättesalamandern är ett av världens största groddjur och kan som mest bli 144 centimeter lång och nå en vikt på omkring 25 kilogram. Färgen på kroppen är rödbrun till gråbrunaktig med mörkare fläckar. Den har små ögon utan ögonlock och dålig syn, men kan uppfatta rörelser i vattnet med hjälp av särskilda sensorer på ovansidan av huvudet och längs kroppen.

Utbredning 

Den japanska jättesalamandern lever i kalla och klara vattendrag på de japanska öarna Honshu (västra delen), Shikoku och Kyushu, vanligen i skogbevuxna områden, men den har vid ett par tillfällen även hittats i vattendrag i tätbebyggda områden. Vuxna djur tycks kunna tolera en stor variation av habitat, men det är inte säkert att de kan fortplanta sig i alla habitat.

Hot 

Denna art är av IUCN klassad som missgynnad och de största hoten mot djuret utgörs av dammbyggnationer, förändringen av naturliga flodbankar till artificiella sådana av betong, samt förändring av floders lopp.Arten anses som en delikatess i Japan och därför är den också hotad av jakt. Arten är totalfridlyst i Japan.

Levnadssätt 

Den japanska jättesalamandern är ett nattaktivt djur. Födan består bland annat av fisk, grodor och insekter. Den har en mycket långsam metabolismoch kan uppnå en hög ålder. I fångenskap har man noterat en ålder för en individ på 52 år.

Fortplantning 

Lektiden varar mellan augusti och september. Under denna tid samlas båda könen vid håligheter under vatten, som de största hanarna försvarar mot andra hanar. Här lägger honorna äggen i form av band med 400 till 600 ägg, som sedan befruktas av hanarna. De dominanta hanarna bevakar sedan äggen i mer än en månad. Vid omkring 3 års ålder och 20 cm förlorar larverna gälarna. Det uppskattas att det tar cirka 5 år innan de blir könsmogna. Djuren fortsätter att växa även efter könsmognaden.

Källa

Visste ni att japanska jättesalamandern har ett rekord i Guinness rekordbok? Den har rekordet 'Största amfibien'

Och här en massa bilder på den.

Så söööt!