30 procent. Så mycket skulle självmorden minska under pågående vård­kontakt.

Det var målet för regeringens stora psykiatrisatsning 2007-2011.

Men regeringen misslyckades. Självmorden minskade inte

Alla vårdgivare måste ­sedan 2006 Lex Maria-­anmäla alla självmord, som skett i samband med vård eller inom fyra veckor ­efter vårdkontakt.

Aftonbladet har berättat om Kenny Svensson, 21, ­Melinda, 16, och Ellinore Ölmerud-Jonasson, 19, som alla dog i självmord – trots att de på olika sätt desperat hade sökt hjälp i vården kort tid före självmordet.

Kenny, Melinda och Ellinore var tre av dem som varje år tar sitt liv i nära anslutning till vården.

Detta ville regeringen ändra på. Självmorden skulle minska.

Det skulle ske ­genom den stora psykiatrisatsningen.

Satsade inte specifikt

Så när regeringen sjö­satte psykiatrisatsningen 2007–2011 var det konkreta målet: Att självmorden under ­pågående vårdkontakt ­skulle minska med 30 procent.

Genom ökad tillgänglighet, aktivt patientsäkerhetsarbete och tillsyn.

Men självmorden minskade bara marginellt. Det visar Statskontorets slutrapport från 2012.

– Vi bedömer att målet nåtts i liten utsträckning. Vi har inte kunnat se någon skillnad mellan 2006 och 2010, säger utredaren ­Ulrika Strid på Statskontoret.

  2006 hade 38 procent – 457 personer – av dem som tog sitt liv haft kontakt med vården inom fyra veckor ­före självmordet.

 Fyra år senare – 2010 – var siffran 40 procent. ­Totalt 451 personer.

Varför misslyckades ­regeringen med sitt mål att minska självmorden?

– För att man inte hade satsat några medel på ­specifika projekt med ­syftet att minska självmorden under pågående ­vårdkontakt, ­säger Ulrika Strid.

Har det skett några förbättringar över huvudtaget?

– Patientsäkerhetsarbetet har enligt vår utvärdering förbättrats när det gäller självmordsriskbedömningarna. Det har gått från ­ganska stora brister till bra eller i vissa fall mycket bra bedömningar, säger hon.

Två rapporter från Socialstyrelsen från 2010 respektive 2013 bekräftar bristerna i vården av självmordsnära patienter.

Felbedömningar

2010 granskade Socialstyrelsen alla Lex Maria-­anmälda självmord som ­begåtts 2006–2008  i anslutning till vårdkontakt. Det rörde sig om 992 patienter, varav 31 var inneliggande för tvångsvård.

 Var femte patient vårdades i sluten­vården.

 75 patienter tog sitt liv inne på vårdavdelningen och 14 på annan plats på sjukhuset.

 I hälften av fallen saknades riskbedömningar för självmord.

 Bara sju procent hade fått en strukturerad risk­bedömning.

 Självmordsrisken hade felbedömts hos nästan alla. Endast 14 patienter hade ­bedömts ha hög självmordsrisk.

Brister i över hälften

Socialstyrelsens granskning visade att det i 62 ­procent av fallen fanns ­systembrister i vården och att olika faktorer i vården kunde kopplas till själv­morden.

Enligt Social­styrelsen visar detta hur svårt området är och hur viktigt det är att kunskaperna om självmordsriskbedömningar ökar inom vården.

Blev det bättre sedan?

I Socialstyrelsens senaste tillsynsrapport av hälso- och sjukvården från 2013 granskades alla självmord som anmälts av psykiatrin enligt Lex Maria under 2012.

Totalt 373 självmord.

Socialstyrelsen identifierade totalt 517 brister.

I 74 fall fanns beslut med krav på åtgärder och återrapportering.

Dåliga på rutiner

Kritiken mot vården är stort sett densamma som ­tidigare.

 Brister i journalföringen (i 28 procent av fallen)

 Strukturerade bedömningar för självmordsrisk saknas (26 procent)

 Psykiatrin följer sina egna rutiner dåligt, som vårdprogram för suicid­nära patienter (20 procent).

Socialstyrelsen betonar i sin tillsynsrapport hur oerhört viktigt det är för ­patientsäkerheten att vårdgivarna gör systematiska självmordsriskbedömningar, att dessa journalförs samt att vårdplaner upp­rättas.

Källa

En ny riskgrupp för ­psykisk ohälsa och självmordsbeteende har identifierats bland högstadieelever:

Den kallas ”den osynliga gruppen”.

– Varken föräldrar eller lärare märker att de mår dåligt, eftersom de inte ställer till problem, säger Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi.

I högriskgruppen är skolungdomarna utåtagerande, har stora problem med beteendestörningar, hyperaktivitet, självskadebeteende, fyllor, drogmissbruk och högre andel självmordsförsök. Därför märks de.

Medan varken lärare eller föräldrar uppmärksammar att ungdomarna i den ”osynliga” riskgruppen mår psykiskt dåligt.

Dessa elever har hög andel depressioner, ångest, självmordstankar och självmordsförsök. Men de ber inte om hjälp, är inte till besvär och stör ingen.

Sover för lite

I ”den osynliga gruppen” ingick nästan var tredje elev – 29 procent – i högriskgruppen 13 procent och

i lågriskgruppen 58 procent.

Det avslöjar nu en helt ny – och ännu opublicerad – studie som Aftonbladet fått ta del av: Den omfattande europeiska SEYLE-studien med 12 400 högstadieelever (12-16 år) i 179 skolor i elva EU-länder (ej Sverige) 2009-2011.

Tre ohälsosamma beteenden utmärker ”osynliga gruppen”.

 De sover för lite – sex timmar eller mindre – och lider av sömnbrist.

 De lägger sig sent, ofta på natten.

 De rör sig för lite – och motionerar mindre än en gång i veckan.

 De spenderar minst fem timmar per dygn framför tv:n och datorn (utöver skolarbetet).

”Har mycket ångest”

– Många ungdomar hade ohälsosamma livsstilar. Men de ”osynliga” ungdomarna hade i ovanligt stor utsträckning det här beteendet som inte deras kamrater hade. De åt också ­sämre och var soffpotatisar, säger Danuta Wasserman, chef för NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och ­prevention av psykisk ohälsa.

– Vi tror att det är för att man mår dåligt som man hamnar där, för att de har så mycket ångest. Dessa beteenden borde föräldrarna uppmärksamma.

Riskbeteendena förekom oftare hos killar än tjejer och ökade med åldern. Hos flickorna var det vanligare med sömnbrist, fysisk inaktivitet och psykiska emotionella symptom, som depression, oro och självmordstankar – och hos pojkarna drogmissbruk samt högt alkoholintag.

Uppmaningen: sov mer

Danuta Wasserman hoppas nu att de ”osynliga” eleverna ska uppmärksammas av föräldrar, lärare och vården.  Hon uppmanar även ungdomar att sova mer, motionera mer och minska skärmtiden.

– En hälsosam livsstil är väldigt skyddande mot psykisk ohälsa, som att umgås med kompisar, motionera och ägna sig åt fritidsaktiviteter. Att man har bra sömn, bra matvanor och motionerar motverkar depression, säger hon.

Den nya studien är accepterad för publicering i the Journal of World Psychiatry.

Källa

Hälften av föräldrarna till barn under 20 år som tagit sitt liv visste inte att barnet mått dåligt.

Efteråt kände nästan alla – 84 procent – skuld för att de inte kunnat hjälpa sitt barn, visar en ny studie.

I studien deltog 116 föräldrar med barn i åldern 13–40 som tog sitt liv 2008–2010. Studien från NASP 2013 rör föräldrars erfarenheter och behov av stöd efter ett barns självmord.

 Bara varannan förälder till barn under 20 år visste att barnet hade mått dåligt. I åldern 20–30 var det 39 procent.

 Endast var fjärde förälder kände till att barnet haft självmordstankar.

 42 procent av totalt 93 föräldrar - med barn under 26 år - uppgav att barnet hade gjort ett eller flera självmordsförsök tidigare.

 Och bara hälften av föräldrarna - med barn under 20 år - uppgav att barnet haft kontakt med sjukvården tidigare.

Varför berättar inte barnen?

– De vill inte belasta sina föräldrar, inte oroa dem. De tänker ”det här borde jag klara själv”. Man kanske är rädd för att inte bli tagen på allvar eller att man hamnat i en situation som man tycker att man själv försatt sig i. Många barn tänker ”Jag som har det så bra ska väl inte må så här dåligt”, säger läkaren och forskaren Ludmilla Rosengren.

– Om man är deprimerad ingår självanklagelser. Att man tycker att man är värdelös, en belastning för andra och att framtiden är hopplös.

Ludmilla Rosengren miste själv sin 14-åriga dotter i självmord för fem år sedan. 

Källa

Ari-Pekka Liukkonen, 24, har brutit ny mark.

Han har som förste finske idrottare kommit ut som gay.

– Äntligen kan jag vara mig själv, säger simmaren.

Justinus Soni Fashanu född 19 februari 1961, död 2 maj 1998, var en engelsk fotbollsspelare som hade en aktiv spelarkarriär från 1978 till 1997. Han var den första professionella spelaren som kom ut som homosexuell. Då han i 1981 blev köpt av Nottingham Forest, blev han som den första svarta fotbollsspelaren köpt för över en miljon pund. Fashanu begick självmord 1998.

Justin Fashanu blev omtalad som en av Englands största fotbollstalanger då han blev köpt till Nottingham Forrest 1981. Efter att det blev känt att han var homosexuell kom han emellertid på kant med sin manager Brian Clough. Tiden i hans klubb blev inte som han tänkt sig, han fick sitta mycket på bänken och efter ett tag blev han såld billigt till Notts County. Hans karriärkurva pekade nu bara nedåt och han fick ta emot oerhört mycket kritik från supportrar och mycket hets mot honom och hans familj för sin sexuella läggning.

Efter tiden i Notts County flyttade han till USA där han blev spelande tränare för Miramar Rangers. I mars 1998 blev han anklagad för våldtäkt på en 17-årig pojke på ett fotbollsläger, efter att de hade haft sex på en fest. Fashanu frågades ut av polisen och historien uppmärksammades stort i pressen, där det uppgavs att åtal om våldtäkt skulle väckas.

Den 3 maj hittades Fashanu död i ett garage i England, han hade hängt sig. I sitt självmordsbrev skrev han: "Jag inser att jag redan har dömts på förhand. Jag vill inte orsaka min familj och vänner ytterligare skam." En undersökning visade senare att det inte fanns någon arresteringsorder på Fashanu och att den amerikanska polisen redan lagt ner fallet.

Förre lagkamraten kom ut som homosexuell. Nu avråder Jens Lehmann fler från att göra det.

Den förre stormålvakten Jens Lehmann säger i en intervju med tyska Sky att man inte borde komma ut som homosexuell om man är fotbollsspelare, skriver Pink News.

– Den som gör det måste vara galen. Man kan inte rekommendera någon att göra så eftersom att de inte längre skulle ha kul när de spelar fotboll. Fotboll är en manssport, säger han.

"Hade blivit konstigt"

Tidigare i år kom Lehmanns tidigare landslagskollega Thomas Hitzlsperger ut som gay. Lehmann säger att det hade blivit konstigt om Hitzlsperger hade varit öppet homosexuell när de spelade ihop. 

– Man duschar ihop varje dag och det finns tillfällen då det hade blivit konstigt. Jag är helt säker på att det hade funnits en del med- och motspelare som regelbundet hade skämtat om det.

Det är få professionella fotbollsspelare som öppet har kommit ut som homosexuella.

Den första att göra det var engelsmannen Justin Fashanu 1990. Han begick självmord 1998. 

Några andra spelare som har kommit ut ärAnton Hysén, David Testo och Robbie Rogers.

Källa